seglinge.se

Ny adress till den här bloggen:

 

Vi ses!

Byter bloggadress nu!!

Hej på er!

Nu har jag installerat om hela Seglinge-sidan till en WordPress-site. Det kommer ta lite tid innan allt är tillsnyggat så ha lite överseende.

Jag kommer inte blogga mer på Kungknut-adressen -Det betyder att ni som följer min blogg behöver ändra adressen till seglinge.se 

Ses där!

Bygger om…

Nu bygger jag om hemsidan seglinge.se – återkommer när jag kommer upp ur röran 🙂

Fjutt!

Fick fjutt på rishögen nere i fårhagen!

Eva från iPhone

Halkigt VM i Lievin

Vi var tolv supportrar som gick upp mitt i natten och åkte till agility-VM i torsdags. Flyg till Bryssel och sen hyrbil därifrån till Lievins arena. Vi är ett härligt gäng och oj vad vi har skrattat och haft roligt den här helgen. Helt underbart åka iväg och bara umgås, skrika sig hes, leta restauranger och framförallt se världens bästa hundar med sina otroligt duktiga förare.

Trots att det fanns många brister i arrangemanget har jag med mig en massa härligt positiv energi hem. Svenska landslaget gjorde sitt bästa, de bjöd oss på full satsning, stor spänning och dramatik! Vad gjorde vi supportrar utan vårt landslag?!

Den fina badgen med Swift fick jag av Anna Muller – fick mycket beröm för den av lite alla möjliga på arenan. Swiften gick väldigt fint men hade problem med underlaget. Han halkade och fick slalomfel i första loppet. Även i det andra blev det fel eftersom han inte fick fäste och han var inte ensam om att ha problem, det fanns mängder av hundar som kom bort pga av underlaget. Både Swift och Cadi fick fel i båda lagloppen medan Jenny och Ina satte superfina nollor.

En lite absurd grej som hände var när Gudrun kom och berättade att hon hade blivit kontaktad av en Japan som ville köpa en Seglingehund…! Vi gick dit och snackade med honom. Han pratade bara tyska så Gudrun översatte (tack för det!!!). Eftersom jag inte planerar några valpar själv på länge så tipsade jag om Vallstigens (Fames barnbarnsbarn), de hade två leveransklara valpar (halvsyskon till Malins Nick). Han sa på direkten, vi tar båda! Vi tappade hakan lite där kan jag säga…snacka impulsshopping. Jaja vi får väl se om det blir någon export till Japan, roligt var det i alla fall.

Här är svenskarnas andra lopp taget från läktaren:

Individuellt så var Rikard och Lova bästa svensk med en 8.e plats. När det gäller small individuellt så var det rena skandalen gällande referenstiden i andra loppet. Ingen hund klarade tiden och uppenbarligen var den felräknad. Det betydde att det första loppets prestationer blev värdelösa. Tiden för alla felfria i hopploppet blev utan betydelse eftersom alla fick tidsfel i agilityloppet. Resultatmässigt förlorade Rikard två placeringar på det. Värst var det för Tjeckien som blev femma i stället för trea. Väldigt oproffsigt av den domaren tycker jag.

Inget VM utan dans!!!

Positivt:

• bra attityd mot hundarna, många härliga glädjestunder i målfållan och de flesta belönade även misslyckade lopp
• fina hinder
• roliga banor
• trevlig arena
• riktig lunch på arenan
• Anitas presslegparkering
• trevligt hotell i Arras
• sightseeingrundan i Arras, vilken fin stad!
• svenska supportrarna!
• svenska landslaget förstås! Man känner sig stolt när de äntrar banan!
• nordiska sammanhållningen – alla hejar på varann

Negativt:

• tråkig attityd mot hundarna efter loppet. Det har blivit bättre men fortfarande envisas några förare, framförallt män (ej svenska!) med att ignorera hunden efter loppet. Har det gått bra kramas de vilt med sina tvåbenta kamrater medan hunden förgäves försöker få uppmärksamhet, hjärtknipande! Har det gått dåligt surar de ihop och skiter i att belöna. Trist. Tacka vet jag de som hyllar sin hund efter loppen!
• den hala mattan var något slags konstgräs men sämre än våra mässmattor. Nu för tiden kan vi ställa högre krav på underlag tycker jag!
• referenstiden i det individuella small agilityloppet
• informationen på arenan…
  inga resultatlistor
  Ingen info om vilket resultat hunden hade i tidigare lopp
  ingen info om vilken tid som krävdes för att vinna osv.
• för många hopphinder som skulle tas från fel håll
• endast fransktalande funktionärer på arenan
• söliga toaletter utan papper, tvål, handtork (på eftermiddagarna)
• ingen parkering, man fick stå på trottoarerna i kvarteren runt arenan. Som tur var fick Anita en vip-plats på sitt pressleg men första dan stod vi helt galet, dock inga böter tack-o-lov.

Seglinges Bravo

2003-11-27   –   2011-10-07

Goa, snälla, fina Bravo har lämnat oss. Hans rygg (spondylos) blev bara sämre och sämre och till slut var Anna-Karin tvungen ta det svåraste av alla beslut. Jag sörjer med Anna-Karin och hennes familj. Jag tycker det är extra sorgligt när ens bästa vän inte hinner bli färdig med sitt liv. Bravo blev knappt 8 år.
Bravo var godkänd vallhund och provade på lite lydnad och agility innan han blev chef för fåren hemma på gården i Huddinge. Han har en kull valpar med Ladängs Nea. Bravo var barnens favorit.

 

SM

Ja då har man kommit hem och hunnit reflektera lite över SM. Har skrivit av mig det mesta, läs om ni orkar 🙂

Fredagens kval (klicka på bilden)

En ganska normal IK1-bana förutom att fåren aldrig rundade stolpen, de bara fortsatte förbi mot första fråndrivningsgrinden. Det blev ett starkt drag längs hela vänstersidan. Här fick många problem med både tappade får och tappade linjer. Runt första fråndrivsgrinden blev det ganska trögt vilket också orsakade många problem.
När det var min tur att gå ut och köra som nr 8 hade ingen gått hela banan och fyra ekipage före mig bröt av olika anledningar. Jag bestämde mig för att låta Knut sköta hämtet ganska mycket själv och sen hålla rätt hög fart på fåren för att undvika stopp och ifrågasättanden. Med förra veckans Gynge-tävling på näthinnan där han inte fick loss fåren i upptaget så var jag minst sagt orolig.
Det var långt, motvind och jag visste att han inte skulle höra mina kommandon, de skulle förmodligen bara göra honom frustrerad. Jag fick skicka på några extra kommandon i utgången (vilka han inte tog särskilt bra). Men han fick loss dem fint och höll emot draget bra i framdrivningen även om det var lite väl mycket Rally-Kalle över det hela… Han tog dem på en hyfsad linje mot mig, men tyvärr inte på linje med hämtgrinden. Jag var ändå nöjd att han höll dem på banan… det var liksom den nivån som gällde kändes det som. När fåren närmade sig grinden blåste jag det första stoppet och fick någorlunda kontakt och efter lite övertalning in dem hyfsat på linjen, efter grinden. Vi prickade första drivgrinden och fick sen vingel på krossen och höll på att missa grinden. Tiden var väldigt snäv och det gällde atth iinna allting. Vi fixade delningen och fick snabbt in dem i fållan. Vi var därmed först att gå runt hela banan! Hurra!! Tappade massor av poäng lite överallt, men framförallt i hämtet  och som om jag inte insett det förut så blev det uppenbart att vi bara MÅSTE få till bättre avslut i utgångarna, få honom vidare. Jag var nöjd med insatsen men hade inga större förhoppningar om att det skulle räcka, vi hade alltför många missar och det var ju 52 hundar till som skulle köra…

Lena och Lovis gick ut ett par starter efter oss och de satte en ruggigt fin runda. Inga problem alls med hämtlinjen, lite strul i avslutet och hann inte fållan men det kändes direkt att det skulle räcka långt. Tänk om Knut hade såna utgångar…. avundsjuk!

Dagen gick och det blev inte många kanonrundor. Gunnel med unga fina Mirk gjorde den allra bästa, mycket fin hund den Mirk!

Som nr 50 var det dax för Sia. Nu hade jag bestämt mig för att ta tag i framdrivningen. Ingen Rally-Sia i hämtet…  Jag fick ”tag” i henne med visslan där uppe och det blev en riktigt hyfsad runda. Hon lyssnade bra men överarbetar alla flanker vilket jag inte riktigt förstår varför. Sån har hon inte varit på flera år så det är ett litet bakslag i utvecklingen. I delningen var det flera ekipage som hade tappat ut de avdelade djuren så jag var noga med att dela åt ”rätt” håll. Det lyckades fint, vi fick en bra delning. Jag skickade henne för att samla ihop djuren och gjorde tyvärr en stor felbedömning. Jag var så ivrig att inte tappa djuren så jag visslade alldeles för peppigt. Domare Mosse skällde på mig efteråt och sa att jag hade visslat ”ta dem”… vilket hon gjorde. Hon nöp till den tacka som var på väg ”in” i domartransporten och så var hennes SM-debut slut. Så jäkla trist och onödigt för den rundan hade mer än väl räckt till en semifinal. Såna där fulheter brukar inte Sia göra så jag skyller det på att hon var trött i kombination med min egen klantighet. Blä.

Angående det där med in i transporten så hände det ett par gånger när fåren kom från hämtet och skulle vidare i första benet att tackorna ville gå in i transporterna. Det stod två domarsläp och en bajamaja nära hämtstolpen där både får och hundar fick en hel del strul.

Hela dagen gick jag och räknade och räknade på resultatlistan. Det gällde ju att ”slå” 30 st och när det närmade sig slutet så var det klart! Knut hade gått vidare! Oj vad glad jag var över det!

På kvällen firade vi våra semifinalplatser, jag och Lena. Partypinglorna höll igång ända till kl nio… haha.

Lördagens semifinal

Tävlingen blev över 2 timmar försenad på grund av morgondimma. 520 m hämt och 800 m fråndrivning!

Det var långt för hundarna att springa högerhämt, sämre plats i upptaget och fel håll med tanke på draget. Skickade man vänster så försvann hundarna bakom en lång kulle så man såg dem inte förrän de var ganska nära fåren. Det var långt och det fanns några halmhögar och stenrösen som hundarna kunde ta fel på under vägen. Jag vågade inte skicka vänster men så här i efterhand borde jag ha gjort det. Nästa gång…. då ska jag lita mer på min lille hund 🙂
Han gick ändå ut fint åt höger. Effektivt vägde han av och slog fint  flera gånger. Långt bort såg det ut som han tänkte göra upptag på en av de där högarna så jag skickade på ett extra höger vilket han tog klockrent. Så skönt se att visslorna nådde fram därute (svag medvind). Matade på med några höger till och sen gjorde han en riktigt fin framdrivning. Tappade kontakten liten bit före grinden men fick tillbaks den och kunde fortsätta samarbetet. Första benet gick finfint, andra benet hamnade vi lite för lågt men lyckades knö dem genom grindhålet med en utanför. Efter krossgrinden var det en tacka som plötsligt bara valde att gå själv inåt banan medan de andra tre hängde lite i det avskräckande draget. Såg tydligt på Knut att han var bekymrad över den där tackan men jag vågade inte skicka honom på den utan valde hålla emot draget på de andra tre. Försökte avvakta och se om tackan skulle välja att gå med flocken. Det gjorde hon inte, jag var tvungen låta honom hämta in den. Det gick bra, puh! och vi kunde fortsätta. Vi hade lite snålt med tid kvar när jag började delningen och så missade jag första delningsförsöket. Bråttom bråttom. Fick till delningen och sen en snabb fålla. Såg på klockan att det bara var sekunder kvar för att singla. Tog en rövare och kutade före in i delningsringen, hoppade emot fåren och fick loss en märkt tacka.Fort in med Knut som var lite seg och trött i det läget, men han kom in och Yes! vi hade klarat alla momenten! Poängen kom och vi hade tappat en hel del och jag trodde inte det skulle räcka. Även om banan var lång så var fåren mycket mer lätthanterade än gårdagen så jag förväntade mig många, mycket bättre rundor än min. Men det strulade och strulade, domarna var stenhårda i bedömningen och när kvällen kom visade det sig att vi hade tagit oss till SM-FINAL. Jag kunde inte riktigt förstå det, vi var med! Jag har väl inte tvivlat på Knuts kapacitet men båda dagarna kändes det som för stora missar för att kunna ta sig till en final. Men gött mos säger jag bara!!

Både Lena med Lovis och Marianne med Jet hade grym otur. Båda fick kalla tillbaka sina hundar efter utgången eftersom det tappades djur vid utställningen. Inget ont om arrangören men det är såklart inte roligt att behöva ta tillbaks en hund när de hittat fåren. Speciellt inte så unga hundar. Jag vet inte hur mycket Lovis blev påverkad men i det avgörande hämtet stannade hon lite kort och tappade en hel del poäng mot vad hon brukar hämta för. Fjuttiga fem poäng från final blev det.
Jets första utgång var jättefin medan när hon skickades för andra gången började leta efter andra får eller vad som nu hände. Hon var helt plötsligt tillbaks nästan hos Marianne när alla förväntade sig se henne bakom fåren. Så otroligt trist att tappa hela utgången. Nästa försök så hittade hon fåren igen och de gjorde en fin runda sen men tyvärr räckte det inte de här gången. Otroligt fin hund annars, den kommer gå långt tror jag!

På kvällen var jag för trött för att gå på SM-fest och Lena hade åkt hem. Jag var bara så nöjd med finalplatsen och det kändes skönt att ta det lugnt och bara koppla av.

Finalen

Då var det alltså dags för debut på en finalbana. Jag har aldrig gått en sådan bana förut, inte ens på träning. Visst har vi tränat på delmomenten men det är ju skillnad köra i skarpt läge. Jag saknar verkligen möjlighet att få köra såna banor. Hur ska man kunna förbereda sig för detta? Det som bekymrade mig mest var om Knut skulle hitta den andra flocken. Först och främst kunna släppa den första. Därefter hitta den andra och dessutom gå åt rätt håll.
Vi var hjälpta av att fredagens bana hade hämtet åt det hållet men så här i efterhand inser jag verkligen att jag borde ha skickat höger då, eftersom finalbanan hämtades åt höger. Fast å andra sidan kanske vi inte hade gått till final då… Jag valde bort höger på fredan eftersom det kändes som han skulle kunna ramla in för mycket om jag skickade det hållet. Dessutom förväntade jag mig mer drag tillbaks till hanteringen än det faktiskt blev. Nu var ju draget åt andra hållet, mot fårens hemmahage.
Första hämtet gick hyfsat. Han stannade kort men vi fick igång dem bra och på rätt linje. Låg lite högt vid grinden men vände fint igenom och jag slog över honom för att ge look-back-kommandot. Han vände fint men ramlade tillbaks på hämtad flock. Efter lite övertalning stack han iväg. Det syntes att han var osäker på det där med att gå höger. Och lika väl syntes det sen att han tänkte ”aha” samma som i fredags och så stack han beslutsamt iväg i en vänsterutgång. Vänster innebar skuret och massor av poäng bort. Det var i det läget ingen idé att försöka styra om, nu var han i alla fall på väg.  Sen var det lite rally-kalle igen i framdrivningen, ganska likt fredagen. Inte på linjen alltså, men bort från draget. Han var inte kontaktbar förrän flockarna möttes. Den första flocken kom och mötte oss ungefär i höjd med grinden – men låångt på sidan så det var bara att plocka upp den flocken (alldeles för tidigt) och sen in på linjen.  Inte många poäng för den framdrivningen, suck. Fråndrivningen gick fint, bra första ben och bra första två tredjedelar av det andra. Sen drev dom iväg lite för högt och jag försökte korrigera, det blev för mycket och sen hann vi inte få tillbaks dem upp genom grinden. De rann förbi på hitsidan så där försvann ytterligare massor av poäng. Sista benet slarvade jag nog lite för vi fick otroligt dåligt betalt för fråndrivningen, bara 10 p per domare vilket jag tycker var lite väl snålt. Sen skulle vi då sortera för första gången på tävling. Jag försökte insupa bilden av hur norrmännen sorterade på EM. blev så grymt imponerad av Karin Mattsson och Jaran Knive.  Så med koll på klockan, gott om tid, tog jag det mycket lugnt och försiktigt och ta mej tusan. Vi sorterade för 34 poäng! Bara vinnaren hade bättre (35). Sjukt nöjd med den prestationen! Hade typ fem minuter kvar att göra fållan och de gick in så snällt så det blev fullt på den.

Det känns otroligt roligt att ha fått köra en finalbana. Vi klarade den och jag vet att vi har kapacitet för att göra det ännu bättre. Dels vet jag precis vad vi behöver förbättra och dels fick jag en bra erfarenhet och gör förhoppningsvis färre missar nästa gång. Nu ska vi ”bara” lyckas ta oss till fler finaler 😀

Stort grattis till Roger Nilsson med Thrud som vann SM! Extra skoj att han är halvbror med Knut förstås!
Grattis till Ann Blomkvist som kom tvåa med sin egen uppfödning Bell. Grymt bra hämt och fråndrivning men tyvärr tiden uten i sorteringen. Verkligen strongt att komma tvåa ändå! Grattis till Henrik Nilsson med Bozz som tog bronsmedaljen. Otroligt imponerande att år efter år, race efter race gå ut och bara leverera.

Grattis också till mina klubbkompisar Björn Mattsson med Borris som kom sjua och till Sven Sognevik med 12-årige Roy som kom på 11.e plats. Snygg avslutning på karriären av en av våra stora stjärnor.

Här är alla resultat med delpoäng.

Prispallen – foto Sanna Nilsson som bloggat förträffligt hela helgen, tack för det!

Knut och jag vid finalfållan – foto Sanna Nilsson

En något mobilbild från prisutdelningen, tack Maria för pepp och foto!

SM – Final!!!

Jag har precis kört min första SM-final i fårvallning. Det känns fantastiskt. Knut gjorde hela banan. Flera missar ute på banan men en mkt bra avslutning. Jag är SÅåå himla glad och nöjd.
Under underbara hund!
Det kommer inte räcka till någon framskjuten placering men bara att få vara med idag känns magiskt.

Eva från iPhone

Mot Får-SM!

Strax drar jag iväg med alla hundar och Effe husvagn till Kobergs Gård utanför Sollebrunn!

SM FÅR står på agendan och det känns härligt pirrigt. Knut har startnummer 8 och Sia nr 50. Man kan följa SM-tävlingarna i tävlingsbloggen, klicka på lilla bilden.
Startlistor och resultat finns som vanligt på Vallreg.

Knut & Sia – Mor & Son

Heja Sverige – VM i agility!

Nästa vecka den 6 oktober startar VM i agility – Årets stora folkfest!

Vi är ett 12-manna-gäng som åker ner och hejar på svenskarna och framförallt på Malin som har med både Swift och Nick!

Länken till VM-sidan – startlistor, tider, resultat mm

Live-sändning – (kostar 15 Euro för alla tre dagarna)

Tjohooo vad roligt det ska bli!!