Fredag 13.e – magsjuk valp

Fredag 13.e
 I fredags kväll trodde jag ett kort ögonblick att det skulle gå åt pipsvängen. Att det skulle bli en fredag den 13.e på riktigt.
Valparna har ju varit lite dåliga i magen under veckan, som jag skrev i föregående inlägg. Lite lösa i magen. För mycket för att vara normalt och för lite för att kasta sig på veterinären. Jag har varit med om det förut så jag var inte så orolig. Det är vanligt att tiken har för kraftig mat för de nyfödda valparna och deras små magar reagerar. Jag hade satt in Diarsanyl och gav Flaxa mindre mat.
Men i fredags blev Femman (en av tikvalparna) sämre. Knallgult rinnigt bajs, lite tjockare än vatten. Inte bra. Naturligtvis inträffade detta på kvällen… när alla tagit helg. Det blev värre och jag insåg att här måste göras något, och det snabbt. Jag försökte få tag i alla mina vanliga rådgivare men ingen, absolut ingen svarade. Valpen skrek hjärtskärande och man såg hur hon vred den lilla kroppen av smärta. Det var inte ihållande men tillräckligt för att man hinner tänka alla möjliga och omöjliga tankar. Ni vet… ska den dö? smittsamt? parvo? kommer alla dö? osv osv. Jag ringde Ultunas jour och där svarade en manlig veterinär. Jag berättade om symptomen och han sa lite sådär halvengagerat

– Kom in med den då så vi får vätska upp den.

Jag blev först mållös. Jag ville verkligen inte åka in med den bara sådär utan att diskutera lite först. Jag sade att jag ville rådgöra om vad det kan vara. Han släppte luren och försvann en stund. Sen återkom han och sa att han pratat med sin kollega och det var det enda de kunde erbjuda.

Bah! Jag blev gråtfärdig. Jag kom på tusen frågor han borde ha ställt. Tex om valpen var uttorkad, om den var slö, om den åt… mmm
Jag åker inte in tjohej med en 9 dagar gammal valpkull. Man försökerväl i första hand lösa problemet på hemmaplan? Det är ju en stor risk att dra iväg sådär bara. Dels ska valpar och tik transporteras 40 minuter för man måste ju ta med hela familjen. Smittorisker på ett djursjukhus. Stress för tiken (nu är inte Flaxa särskilt lättstressad men…) och stress för valparna. Och säj mej HUR skulle dom få in en kanyl i den lilla valpen? Vätska genom munnen kunde jag ju ge själv…
Och hur transporterar man? Vågar man åka själv?
Som tur var var Tobbe hemma och ställde självklart upp på att åka med.
Jag försökte lugna ner mig och tänka över situationen – sunt förnuft sunt förnuft sunt förnuft….  Sa till Tobbe att vi äter först. Valpen var fortfarande stark och pigg och det skulle inte hända nåt på den kvarten vi tog för att äta.
Jag fortsatte ringa runt och fortfarande inga svar. Vad GÖR ALLA??
Insåg att jag inte hade något val – det var bara att åka. Gråten steg igen och jag började knappa in ett sms till Anna (Flaxas matte).  Medan jag håller på så får jag ett sms från min RÄDDARE I NÖDEN!  Fames uppfödare Cima Cohen, Kelliegården sms.ade att hon var i Danmark på kurs och hade problem att svara. Jag svarade och beskrev situationen. Det kom direkt ett svar:

– Ring mig!

Jag ringde på stört och sten efter sten föll sakta men säkert från mitt hjärta.

– Bajsar hon knallgult?
– Ja
– Då är det förmodligen en infektion, är det lite grynigt också?
– Ja lite kanske, eller har iaf varit lite grynigt.
– Eva, om du håller valpen i handen, stretar den emot då?
– Ja hon blir skitförbannad.
– Jättebra verkligen jättebra!  🙂 
– Jag skulle INTE åka in till Ultuna. 

Potatismjöl och vatten!
Och så berättade Cima att hon haft 25 kullar och aldrig mist en valp. Det som händer är att tiken har för mycket mjölk pga att vi matar för mycket. Små valpmagar tål inte detta och då får de diarré och blir dåliga. Gör så här:

1. Dra ner maten rejält till Flaxa
2. Se till att hon inte ligger och matar dom hela tiden. Så länge valparna sover och är tysta så är det lugnt. Det kan gott gå ett par timmar mellan matningarna.
3. Ge valpen en blandning av lite potatismjöl och vatten. Ge en tesked då och då. Potatismöjlet lägger sig som ett ludd runt innehållet i magen och tarmarna och binder. Det är verkligen jättesnällt mot magen och helt ofarligt. Och så fortsätter du med Diarsanylen!

Det här samtalet kändes så otroligt bra och jag bara kände det på mig att det här är rätt. En erfaren uppfödare är guld värd! 
Tusen tack Cima!

Ja, som ni förstår har det gått bra. Alla valpar mår bra, äter och bajsar som dom ska. Lilla Femman får Diarsanyl några dar till för säkerhets skull.

Snor ett foto från Annas blogg, Anna var hundvakt här i lördags 🙂

Ser ni den lilla klutten mitt i bild – så ska det se ut 😀

Annonser

10 svar to “Fredag 13.e – magsjuk valp”

  1. Tur att du fick tag på Cima! Ultuna blir man inte klok på ibland kan man ju lugnt säga… Stackars liten, inte lätt att ha ont i magen!

  2. Å jag börjar nästa gråta när jag läser… tur att du inte hann få tag på mig innan Cima messade – jag hade gått upp i limningen! Jag var JÄTTENERVÖS under lördagen när jag skulle mata femman, ditt ”Men det får inte åka ner i lungorna” bara ekade i bakhuvudet. Tur att det gick så bra, tror jag matade 2 ml uppdelat på tio sprut… 😛

    Nu har jag lagt ut huvudbilderna! 😀 Nästa gång ska jag vara noggrannare med att få samma vinkel. Shame on me. Blir ändå rätt effektfullt och kul att se allas ansikten sådär samlade!

  3. Jag är helt övertygad om att jag pratade med samma natt-gubbe förra året med Ila en gång. Han gav absolut NOLL vägledning. Jag förstår att man inte kan ställa diagnos på telefon, men som du säger – lite sunt förnuft och standardfrågor måste man väl kunna erbjuda för att resonera framåt till något slags beslut. ”Åk in om du är orolig” räcker liksom inte.

  4. SJÄLVKLART gör man vad man kan… Jag är så glad att jag kunde hjälpa dig Eva och att allt nu är lugnt,, fortsatt lycka till med valpkullen o jag är mer än gärna jourtjänst ansvarig 🙂 Stor kram från Skåne

  5. Fyy vad oroligt! Vad besviken man blir på veterinären 😦 tur att du fick tag på Cima och att valparna mår bra nu (med enkla medel dessutom). SKÖNT! Massor av kramar till alla Flaxa och valparna

  6. Hjälp vad jobbigt, tack och lov att allt gick bra!
    Pussa på de små från mig 🙂

  7. Fy vad otäckt! Vicken tur att ”vår” bästaste Cima kunde hjälpa till 🙂
    Dom är ju bara fööööööööör söta valpisarna! Å vicken mammi hon e fina Flaxa!
    // Elle & Doggsen

  8. Men OJ vilket drama! Och vad ska man säga om sjukvården? Man blir besviken…
    KRAM

  9. Hu, jobbigt! OCh såå dåligt att inte vilja ta nåt som liknar ett beslut på telefon, utan tvinga ut en hel valpkull till sjukhuset…:-(

  10. Fyy vad hemskt att läsa! Åh en så himla dum veterinär!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: