Sia status

Nu är det 2 veckor sedan Sia blev halt, efter Galltorptävlingen. Hon har bara gått i koppel sen dess och jag kan inte se något spår av hältan längre. Hon är nu uppe i normala promenader men i koppel.

Är lite orolig för att dra igång henne nu. Veterinären tyckte ju jag skulle börja träna efter 2 veckor men usch vad nojjig jag är över det. Tänk om skadan går upp direkt?! Jag ska ringa Marika på hundsimmet och boka tid. Måste väl vara bra att simma igång henne? Dessutom kan hon känna igenom också. Har ju vunnit några presentkort så det är väl dax att utnyttja dem nu… Har dessutom kvar några simtillfällen sen förra våren.

Hur nojjig kan man bli?

Annonser

7 svar to “Sia status”

  1. Mm, det var iofs ett rätt litet öra men jag får nog skaffa mig en sekatör…

  2. Man kan bli hur nojjig som helst!

    Två veckor låter som ingenting tycker jag. Vi är snart uppe i 1,5 och har kommit upp i den imponernade promenadtiden av 20 min.

    Har de vattentraskare på simmet? Det är perfekt för att se om de belastar benen lika mycket och om stegen är lika långa.

    Till mig sa de att det går att kontrollera mycket mera i vattentraskaren och att de bygger musker bättre. Att simma ger mer kondition, så det beror ju lite på vad man är ute efter.

    För oss är det definitivt strykra och kontroll som gäller.

  3. Hej Eva!

    Jag ser fram emot privatlektioner i vallning i vår, hoppas att du har tid för mig och Ylva med India!

    Jag kände precis likadant när Fixa varit halt. När jag började dra igång henne igen tog det säkert två veckor innan jag slappnade av på promenaderna, fram till dess tittade jag efter var femte sekund. Haltar hon? Haltar hon verkligen inte, osv…

  4. jag vet ingen som ågrat att de väntat lite ”för länge” med att sätta igång hunden. Däremot vet jag några som verkligen ångrat att de inte väntat…

  5. Du har ju redan sett svaret på din fråga…man kan bli hur nojjig som helst! Gissa om jag kände exakt likadant med Algot och när det så uppdagades en ny skada så tänkte jag mest attd et väl var det jag trodde och när Algot nu har sin tredje skada så gissar jag att jag kommer kunna titulera mig världsmästare i nojjighet inom kort!! 😛

  6. Tyvärr kan man bli hur nojjig som helst, vi går ständigt omkring och tycker Touch går orent, jätte jobbigt!

    Men min egen erfarenhet är att hellre vänta för länge än att börja för tidigt, har tyvärr börjat för tidigt med Touch TVÅ gånger t.o.m. MEN nu har vi lärt oss och väntar hellre för länge.

    Lycka till och skönt att hon är bra nu!

  7. Hur nojig som helst är svaret. Jag tycker att det låter bra att simma igång henne. Jag gillar själv den rehabiliteringen både för hundarna och mig själv. Fast jag simmar inte precis, men i alla fall vatten är aldrig fel.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: