Dee blir gotlänning!

Bilden lånad från Therese Ledin 

Det har varit på gång en längre tid, att omplacera Dee och nu har Tess med hjälp av Anna hittat ett hem hos Annelie på Gotland. Jag hoppas det kommer fungera.

Tess har skrivit utförligt i sin blogg om hur jobbigt det är att ta det här beslutet, det är bland det svåraste man kan göra. Jag vet av egen erfarenhet vilken stor mental påfrestning det är. Men det är ju det absolut rätta, det vet man ju förnuftsmässigt, men känslor går liksom inte att styra över.

Ni undrar såklart varför och det finns många anledningar som tillsammans bara blev för mycket. Jag stöttar beslutet till 100% och skulle själv gjort detsamma. Jag tänker inte fördjupa mig i orsakerna men ni förstår säkert att de inte är obetydliga.

Jag önskar Annelie och Dee lycka till i fortsättningen, spännande med en Seglingehund på Gotland!

Jag önskar Tess och Lara lycka till i fortsättningen och hoppas det blir ett nytt försök med valp snart!

Vide har A-höfter!

Fina Seglinges Vide är röntgad med A-höfter och armbågar ua!
Så roligt – första ur Sam-Flaxa-kullen som röntgas.

Vide mår bara bra berättar matte Sandra. Han tränar vallning, lydnad och agility och ska snart börja på vallningskurs.

Nu ska jag försöka lista ut hur jag uppdaterar min fasta hemsida, har inte lyckats hitta nåt bra redigeringsprogram sen jag bytte till Mac… tips?

Liten valpträff idag :)

Idag har de tre Flaxavalparna hälsat på och vi har firat deras 1-årsdag så här lite i efterhand (de föddes 4 november 2009). Vi trotsade snön – jisus vad mycket det har kommit – och vallade lite förstås!

Roligt att se hur polletten trillade ner hos Vide och han kunde vara lös och börja balansera lite.


Vide tränar i lilla fållan

Dee har egentligen fårvila eftersom hon blir för låg av den press vi behöver lägga på henne. Nu fick hon bara gå in i lilla fållan och gå ett varv (ett enda varv) i koppel och med mycket beröm. Det blev många envarvsvändor för henne och hon skötte sig klockrent varje gång. Det kliade i fingrarna såklart, att köra lite mer men det får vänta till våren. Tror det kan bygga självförtroendet att hon får göra många goda lugna erfarenheter.  

Dee går ett varv – se sån fin stil hon har!

Wick blev först lite förvånad att fåren var rörligare än sist men fann sig snart och balanserade fint. Dax att gå vidare med träningen med större utmaningar för honom.

Wick balanserar

Det blev såklart mycket prat och fika med Helenas goda saffransbullar. Himla mysigt att träffas. Anna och Flaxa skulle ha varit med men var tvungna att lämna återbud. Saknade er!!
Tusen tack för en trevlig dag och för den härliga frukt/godiskorgen. Nu vet jag vad jag ska mumsa på ikväll

Tack Sandra, Anna, Therese och Helena! Mumsigt!

Grattis Flaxavalparna 1 år!

Dee, Wick och Vide fyller ett år!
Deras ägare Therese, Helena och Sandra är helnöjda med sina guldklimpar och jag har haft nöjet träffa dem alla senaste tiden. Vide och Dee är väldigt lika till utseendet. Wick fortsätter sticka ut med sin trefärg och nalleaktiga utseende. Härliga hundar!

Alla tre är igång så smått med vallningen och här är varsitt filmklipp på gullungarna.

Seglinges Dee

Filmen är från i somras.

Seglinges Vide

Filmen är alldeles nytagen.

Seglinges Wick

Filmen är tagen för några veckor sedan.

Ett helt år sen!
Det känns som en hel evighet samtidigt som det känns som det var igår. Ett helt år har gått och vi har upplevt livets mest ultimata känslostormar med alltifrån stor lycka till stor sorg.

Nyvalpad Flaxa för ett år sedan.

Kim, Spot och Flicka - som saknas oss. 
De var riktiga solstrålar och det är ofrånkomligt att bli rörd när man tänker på dem. Och det känns omöjligt att inte nämna dem en sådan här dag. Jag glömmer dem aldrig.

Sandras lilla söta Kim

Pers Spot, den fräne killen med roliga teckningen


Och så Annas lilla Flicka

Som vi planerade och som vi längtade. Men livet ville annorlunda och jag tänker ofta på hur orättvist det kan vara.
Kram!

Seglinges Vide har hälsat på

Vackra Vide med matte Sandra har hälsat på idag. Självklart blev det möte med fåren. Vide och Sandra är nybörjare så det blev ett par rundor i lilla fållan. Efter ett tag började Vide förstå och jag tycker vi kom riktigt långt. Nu hoppas vi den elaka tackan därhemma får flytta så att Vide kan komma igång och träna hemma också! Ett kort filmklipp blev det och lite fler bilder längre ner.

Han ville helst att fåren skulle stå längs staketet. Sandra fick jobba på att försöka få honom att tänka ”runt”. Kolla vilken bra tajming Sandra har och trampar på kopplet när de ska vända. Vide kunde busa till det i vändningarna och när han skulle lämna fåren så det gällde att läsa av honom och förekomma. En fot på kopplet i rätt läge blev ju perfekt.

IK1-träning

Även idag stod det vallning på träningsschemat. Helena m Wick o Jill dök upp igen och jag föreslog att vi skulle köre en IK1-bana för att se var våra hundar stod (Jill o Kelli).
Jill strulade lite med hämtet men sen gick det som på räls. Visst är höstiga bilden på fösningen ovan härlig!

Prickade grindarna fint

Jill och Helena delar

Det gick riktigt bra även med Kelli. Jag kunde styra, jippi! Hon tog fel håll en gång i framdrivningen men stannade omedelbart när jag beklagade mig så det blev inte så mycket vingel. KUL!! Foton på Kelli har Helena tagit.

Skön stil hon har den lilla räkan!

Fösning funkar numera fint, hon balanserar bra själv.

Fållan där en tacka som strulade lite men som hon plockar upp fint.

Och avslutning med delning! Nu funderar jag på att anmäla till Vallsta i november… eller ska jag vänta tills hon kan visslorna kanske?

Några bilder på Wick som gör stora framsteg från dag till dag – härliga hund!

Wick vallar!

Idag hade vi besök av Helena o Daniel med hundar. Det blev massor av fika och såklart lite vallning i 25.an. Ja, vi hann även med lite agilityträning! Det var längesen må jag säga!

Seglinges Wick – snart 1 år gammal – tänk vad tiden går!!!

Wick ser jättefin ut på fåren. Lugn och lyhörd och Helena har ju världens tajming så han få liksom aldrig chansen hitta på några dumheter om han nu skulle vilja det. Det som var extra roligt var att han inte såg något besvärad ut av sitt vänstra öga. Wick har Lenticonus på det ögat och nyligen var han på ögonundersökning och fick konstaterat att synen i stort sett är obefintlig på det ögat. Det högra ögat är däremot helt normalt. Såklart blir man orolig att han ska vända och vrida på huvudet för att se ordentligt men vi märkte i alla fall inte något av det nu. Efter vallningen tränade vi lite agility och där kunde man inte heller se att han såg sämre än någon annan. Skönt! Och vilken sköning till hund, vilket tryck och vilken kroppskontroll! Jag är jätteimponerad!

Linan hänger på för säkerhets skull men han är ganska besvärad av den så andra vändan fick han köra utan. Det gick hur bra som helst.

Såklart var ”storsyrran” Jill med och fick nöta lite grundträning.

Daniel gosade lite med Fame, kanske värmde hon lite i det kalla men härliga höstvädret?

Kelli nöter vidare på sina höger/vänster kommandon och det går så sakteliga framåt, känns som vi kommer behöva hela vintern innan detta är befäst och över på visslor.

Knut tränar på att hålla sitt avstånd. Han ”ramlar” gärna in för nära fåren vilket mina tackor accepterar. Men på tävling har det inte varit lika populärt så det här måste vi få ordning på till nästa år.

Sia tränar mest för motionens skull men den här vintern måste jag träna in dubbelhämt med henne. För nästa år då… !

Kelli o Knut fick köra lite agility som avslutning på dagen. Fan också! det är så himla roligt och båda är så grymt jävla duktiga….

Sia Wick Caddie & tårta

Jag börjar med det roliga….

I fredags kom Helena ut och lämnade Wick över helgen. Hon hade fixat en helt underbar tårta som vi smaskade i oss nästan hela på tre personer. Vad hon inte visste var att Tobbe älskar princesstårta och jag gillar den rätt bra också… (se bilder längst ned) så det blev ju väldigt lyckat.

Därefter var vi på härlig middag hos Nils och Merike med kombinerad andjakt.

I lördags vann Tobbe tre lopp på Mantorp varav två på V75. Så jäkla kul!
Speciellt vinsten med Caddie Eagle, den hästen är så himla fin och var verkligen värd en vinst efter många fina insatser i år.

Dessutom vann jag IK2 i Rasbo med Sia igår plus kom vi tvåa idag. Hon är verkligen duktig för dagen och troligen redan klar för SM nästa år. Gårdagens runda på 91p var riktigt fin.
Knut kom femma idag. Han gör det också bra men går lite ojämnt för att jag ska vara helt nöjd. Vi har svårt få till bra hämt när man måste skicka på dragsidan, han stannar väldigt kort då. Och på de här springiga fåren hade han svårt hitta rätta greppet.
Kelli och jag hann med att jobba lite som avplockare, en uppgift hon var nöjd med.

På kvällen mötte jag pappa på väg hem från Idre han hade med sig Ettan och massa älgkött. Mums! Så lördagkvällen tillbringades med att packa kött kombinerat med fira och skumpa

Så till dramatiken…
Igår kväll släppte jag som vanligt ut hundarna på tomten för sista kvällsrastningen. När jag öppnade och släppte in dem fattades en. Wick. Jag ropade men han kom inte. Kl var ca halv elva. Jag gick ut och ropade igen men ingen Wick. Inte ett ljud och det var kolmörkt. På med reflexvästar och fram med ficklampa för att leta. Jag misstänkte att han tjuvvallade eftersom fåren gick frestande nära. Traskade igenom alla fårhagar, räknade och räknade. Vet ni hur svårt det är att räkna o ficklampeljus? Allt var i ordning men ingen Wick. Efter två timmars nattlig promenad tog jag fyrhjulingen ett varv runt byn men inte ett spår av den lille rymmaren.
Jag gav upp kl ett och ringde polisen. Fick prata med jordens omständigaste människa men fick till slut alla uppgifter i ordning.
Under tiden hade jag såklart jagat matte Helena men utan att få kontakt.
Jag försökte sova några timmar. Var upp ett par gånger under natten och ropade på honom men ingen Wick.
Strax före sju, när jag öppnade ytterdörren så satt han utanför, blöt och med gräs i halsbandet. Men var precis som vanligt. Man undrar ju vad tusan han gjorde… Helena var iaf lyckligt ovetande och så här i efterhand var det ju bra.

Nu är det John Blund som gäller. Har lite sömn att ta igen.

R.I.P. Seglinges Flicka

Så har epilepsin tagit även Flicka ifrån oss.
Hon blev bara åtta månader.  
Mina tankar är hos Anna och Oskar.

Flaxavalparna 8 månader

Igår blev Flaxavalparna 8 månader gamla. De börjar se vuxna ut nu och man får en uppfattning av hur de kommer bli som vuxna. Jag lånar en bild från Therese blogg. Dee och Wick (Wii) får symbolisera familjen den här gången.

Både Sandra, Therese, Helena och Anna rapporterar översvallande positivt om valparnas träning, motor etc. Det ser ut att bli finfina hundar!
Sandras Vide har fått egna får!!! här en bild lånad från Sandras blogg

Anna och Flicka kämpar på med medicineringen mot epilepsin och utvecklingen senaste dagarna har varit positiv. Vi fortsätter att hoppas!

Flicka – bilden lånad från Annas blogg.