Vallhundsvalp…

Hittade av en slump en artikel som jag skrev för ett par år sedan i Omkring. Det är ett referat från en helg med Gunnhild Sindre från Norge. Jag tycker texten är aktuell, speciellt för er som nu har små blivande vallhundar! Tror jag ska ta och lägga ut den som en egen länk här på hemsidan. Tills vidare finns den här:
http://www.svak.se/sindre

Tränat

Idag blev det en promenad med intervallträning på rak- och rundbanan. Hundarna springer gärna iväg före mig och vid lämpligt tillfälle så vänder jag och kutar åt andra hållet. De älskar det!
Sen tog jag traktorspåren från rundbanan över ängarna och hem, det var tungt. Den här vintern är det duschen som gäller efter promenaderna, jag borde bli stark i benen åtminstone!

Kelli fick avsluta med en liten sväng inne i 25.an. Jag försöker ju få henne att fösa/fråndriva. Det tar sig så sakteliga även om hon helst vill upp och runda. Tyvärr är fåren lite väl springiga så det blir lite svårt att få ett jämnt tempo. Jag hoppas de blir bättre när vi kan komma ut på större ytor. Att filma och valla samtidigt är ytterligare en utmaning. Så här blev det, vi börjar med en liten rakbanerusch!

Årets första Årsmöte

Vilket roligt årsmöte vi har haft idag! Risken är väl att vi i styrelsen hade roligast, men det må va hänt…
Vi inledde med en liten ”modevisning”… och jisus vad vi har fnittrat inför den. Klubben har nämligen köpt in en hel del småsaker och kläder som är tänkt ska säljas på tävlingar och träffar. Men, ingen verkar veta att grejerna finns så nu tog vi tillfället i akt och gjorde en rolig grej av det.
Med Lena Brundin som konferencier och cd-skötare så visade vi andra i styrelsen upp grejerna. Hihi. Jag småler än…

Här visar Olle och jag visselpipor, t-shirt och solhatt..

Maria visar t-shirt, solhatt och paraply, och senare vår termosmugg, vattenflaska och bricka.

Olle, Ann o Fredrik visar kläder. Att det gjordes till musik syns kanske?

Olle och Jasna visar det fiffiga lilla plåsterkitet.

Sekreterare Elin och ordförande Fredrik. Observera ”klubban”.

Efter mötet var det prisutdelningar och Ann fick pris för Cissis KM-vinst.

Som avslutning avtackades alla som avgick och här är det Karin som slutar i styrelse och TK. Men som tur är fortsätter hon med hemsidan!

Ja, precis så här roligt är det att vara förtroendevald i SULVK!

Tack Anna Edbom för hjälpen med foto av ”catwalken”!

Lådan vs Locket

Det blev mycket respons på inlägget om Kellis lådträning häromdagen och jag har fått frågor på vad som är skillnaden. Vilken metod är bäst? (det rör sig om inlärning av kontaktfältsbeteende för agility)

Svaret är: - Jag vet inte!

Jag har precis börjat med lådmetoden med Kelli och jag gillar den skarpt. Jag har tränat in 2+2 förut och då använt target med mer eller mindre bra resultat. Knut ser ut att få bra kontaktfält även om de fortfarande inte är färdigtränade (och förmodligen aldrig blir det heller). Jag borde väl ha tränat mer stadga men har valt att släppa på. Vi får väl se om det straffar sig senare.

Nu är det Kellis grundträning  jag håller på med. Vi går på kurs för Malin Elfström, en valp/unghundskurs med agilityinriktning. Vi är sex ekipage och det är riktigt roligt att kunna följa varandras utveckling. Det är här jag kommit i kontakt med lådan.

Bra med lådan
Att börja inlärningen bakifrån känns bra. Vi börjar med bakbenskontroll och släpp/släppord. Alltså i tanken börjar vi när hunden redan står på kontaktfältet och släpps iväg därifrån.
Släppord och släpp mot utlagd belöning är intränat sen tidigare.
Bakdelskontroll tränas genom att få ner alla ben i lådan (det var inte lätt för Kelli). Är det för lätt kan man prova en mindre låda Jag fick en bild från Ullis på hennes Maq som har fyra tassar i en Big Pack – där kan man snacka bakbenskontroll! Min låda är en aaning större
Foto: Ullis Jansson

Att få hunden stå kvar i lådan är inte så svårt. Betydligt svårare och otydligt att stå still på en target. Tycker jag.

När hon kvickt springer och ställer sig i lådan, sticker kvickt på släppordet, ja då är det dax gå vidare och vända på lådan.

Först ska hon göra samma sak ovanpå lådan. Fyra tassar upp. Stadga. Släppa både dit och därifrån.

Därefter ska två tassar ner och det är dax att börja tänka på färdriktning. Belöna i samma riktning hela tiden och träna på fokus utan att titta på föraren. Det här har jag haft jättesvårt att träna med tidigare hundar med target på golvet/marken. Nästan omöjligt få den där bakdelen stå still på golvet och samtidigt ha fart. Med lådan blir det plättlätt. Fördel lådan alltså.

Ungefär på det här stadiet är vi nu. Jag har backat tillbaks och vänt på lådan eftersom jag vill ha beteendet mer ”klockrent” innan jag går vidare. Jag tycker hon tappade lite klös, blev lite osäker i 2+2 träningen och det vill jag INTE ha.  Det är ju ingen brådska precis. Typ 8 månader tills hon får tävla och egentligen är det väl inte förrän sommaren 2011 som hennes riktiga säsong börjar. 

Next step (som vi inte provat) är att ta fram låda nr 2 och lägga kontaktfältsbrädan ovanpå… Fördelen att ha den på lådorna i stället för på golvet är att det blir väldigt tydligt och lätt att förstå vart framtassarna ska ta vägen (ned på golvet).  Det är ju den tydligaste avgränsningen som finns på kontaktfältshindret. Bräda kontra marken. Vi konstaterade på kursen senast att vinkeln mellan fram- och baktassar (åtminstone för en stor hund) blir ungefär samma vinkel som på en balansbom. Ytterligare fördel låda alltså!

Det jag än så länge tycker är bättre med target är att den ger visuellt fokus för hunden att sikta emot. Precis som Petra så kan jag ta fram target då och då för att få fram full fart framåt. Tycker det blir tydligt för hunden. Jag tycker hundarna har en tendens till att med tiden sakta in på nedfarterna och mina hundar har ju till och med svårt att ta sig ner på marken ibland… Men jag hoppas klara mig utan target med Kelli!
Inget hindrar iofs att träna in en target också. Ifall man vill använda den i ett senare skede. Hmmm.

Vinter

Härlig promenad idag med kamera och hundar som sällskap. Jag måste först visa snöhögen!

Skön bild på Sia som numera hoppar över alla fårstängsel… hm

Knutson har en egen variant… det är ingen ström på (ifall ni undrar). Jag undrar varför snön blev rosa på hans bild?

Resten av bilderna kommer i galleriform idag. Klicka för större bild!

Vitt vitt vitt…

Det har snöat idag… och töat…

Lite ovanlig fotovinkel … Fames rumpa


Vitt vitt vitt…

Lådan

Jag testar en ny kontaktfältsträningsmetod på Kelli. Jag vet inte om den har nåt namn, det är en variant på 2+2. Jag kallar den Malins lådmetod.
Lådan kommer från Ikeas barnavdelning… 20 kr  Vi frishapar så gott det går. Jag har lite svårt för att låta bli att lura när hunden inte fattar men jag hör Malins förmanande ord ringa i öronen och då låter jag bli.
Först har Kelli fått lära sig stå med fyra tassar i lådan. Det tog en för henne lång tid att hitta sina bakben. Till en början hade hon enbart framben, tyckte hon. Men skam den som ger sig, till slut fanns dom där!

Nu kan hon

• snabbt springa och ställa sig i lådan
• vänta på släppkommando
• snabbt sticka därifrån

Hon har inte riktigt kontroll på benen när hon ska i lådan men när hon väl är i så kan hon resten. Fortsätter öva bakbenskontroll på lite alla möjliga sätt. Perfekt att kunna pyssla med lite inomhusträning när det är snörike och mörkt ute.
Nästa steg upp på lådan har vi liksom hoppat över för hon erbjöd sig direkt att stå 2+2 så varför inte? Varför göra det svårt för sig?

Hon kan

• sticka och ställa sig 2+2
• vänta på släppkommando även om jag går ett varv runt henne (belönar såklart jättemycket under tiden jag rör mig)
• fokusera på utlagd leksak/godis utan att tjuvstarta före släppkommandot. Överhuvudtaget har hon bra självkontroll.

Det jag funderar på nu är vad jag ska säga när jag skickar iväg henne till lådan? Kan ju inte bara släppa iväg henne hela tiden eller? så fort lådan är framme så springer hon ju dit och gör sin grej… Jag kan sätta henne och be henne vänta, men vad säger jag för att släppa iväg henne? Okej (släppordet)? Eller är det för tidigt?

Knut kan också lådan han hajjade direkt, ser väl  vem som helst att det är en balanbom

När kommer snöstormen?
Här börjar det bli mörkt nu och ingen snöstorm än. Det verkar ha snöat i hela Sverige men inte här. Men jag hinner nog inte mer än skicka iväg det här så börjar det…  Några foton från vår promenad nyss (med mobilkameran), roligt hur Kellis väst blev blå när jag drog i nyansreglaget.

Som ni ser har vi snö så vi klarar oss ändå!

Karlstad

Å vad mysigt jag har haft det i helgen hos Anita i Karlstad. Ompysslad med god mat och smarrig efterrätt och förstås roliga hundaktiviteter.

I lördags tog vi en promenad ned till Vänern och jag blir så avundsjuk på Anitas promenadvägar. Tänk vad härligt med plogade gångvägar och 10 minuter ned till Vänerns strand. Nu kunde man gå hur långt som helst på isen och på sommaren kan man hoppa i och simma från klipporna.
Vi träffades ett gäng och grillade korv och marsmallows. Riktigt härlig vinterdag!

Knut och utsikt över Vänern – med mobilkameran.

Lördagkvällen blev det träningsshow i vardagsrummet. Alla hundarna fick turas om att träna och vi gav feedback till varandra. Så himla roligt!
Vi hade gjort en shoppingrunda till Ikeas barnavdelning på eftermiddagen. Bland annat köpt lådor för kontaktfältsträningen. Så himla skoj med Kellis träning. Av en slump kom vi på att hon som belöning för fyra tassar i lådan fick släppkommando till nästa låda. Funkade kanon!
Knut, Sia och Fame fick köra kf-bräda vilket var välbehövligt. Det visade sig att alla tre (som vanligt) hade problem att ta sig ner på golvet, de fastnar liksom på brädan. Undrar hur jag lyckats lära dem det?… Efter lite trixande så blev det iaf rätt. Här en snodd bild från Anita:

Fam visar att hon faktiskt kan!

Tävlingen
Först åkte vi vilse… men efter lite snurrande så kom vi rätt. Lyxigt att ha första start kl 12.00! Gillar!!!
Rolig, snabb agilitybana med en hoppkombination som det fanns lite olika lösningar på. Jag kände mig inte riktigt bekväm med något av handlingsvalen. När jag väl kom till situationen blev det en kompromiss som Knutte löste helt underbart bra. Hindren låg på 60 cm och jag tror det är första gången han hoppar en bana på den höjden. Normalt ligger de sällan över 55 i klass 1. Jag tyckte det var spännande se om han skulle fixa höjden, han har ju rivit en hel del förut.
Han var laddad som sjutton i starten och jag vi sätta om honom en gång. Sen var det full rulle och järnvägar vad han kutade på bra. Jag sprang där med ett leende på läpparna och bara njöt! Vilken ball hund han är
Hoppade jättefint, läste vägarna kanon. Jag missade att ropa honom efter platten så han flöt iväg en del där. Fixade slalomingången och sista hindret. Felfria!!! Lycka!

Andra loppet var också en bana med en hel del handling. Han började bra, fixade hoppet efter slalom, fick en jättetajt och fin sväng i bakombytet i staketet. Men sen blev det KRASCH i däcket. Mitt hjärta frös till is och jag blev så otroligt rädd. Jag vet inte riktigt vad som hände men han måste ha gjort en felbedömning och dundrade in i sidan av däcket och slog en rejäl volt. Petra sa att det såg ut som hunden på filmen i Mettes blogg men att Knut föll på sidan i stället. Ja, då förstår ni kanske hur rädd jag blev.
Efteråt så ruskade han bara på sig och var beredd att fortsätta. Jag kallade på honom, klappade om honom lite, såg att han inte var av nånstans. Jag lät honom ta däcket igen och sen gick jag av banan. Jag ville att han skulle avsluta med något positivt. Ni vet, ramlar man av ska man upp igen, typ. 
Jag gick av honom, kände igenom honom ordentligt och han verkar guskelov inte ha skadat sig.

Igårkväll och idag är han precis som vanligt så jag kan nog andas ut nu.

Och videokameran? den låg förstås hemma…

Positiv attityd tack!

Jag har haft en rolig helg i Karlstad, ska skriva mer om det i morgon.

Just nu fylls mina tankar av agilitylistans mottagande av SBKs nya tävlingssystem.
Här har vi tjatat år ut och år in om att vi behöver ett tävlingssystem som kan integreras med betalning och kanske hela vägen till SKK och resultatregistrering. 
Och så nu när det äntligen kommer… I stället för att välkomna nyheten, ja då sågas den vid fotknölarna. SUCK.

Det finns personer som har jobbat fram det här systemet, som antagligen med spänning och glädje sett fram emot lanseringen. Äntligen ska agilitysporten få sitt kompletta system med alltifrån anmälan, betalning, tävling, resultat mmm. Slut med alla buggar, alla papperslistor, alla bristande resultatrapporteringar….
Och så när dagen D kom, i fredags.
Då  blev det ett par feta käftsmällar på agilitylistan. I stället för glädje blev det bara missnöje. Med följd att systemutvecklaren hotar ta tillbaka sin produkt och vi lär få vänta flera år igen…

Jag blir så ledsen.
Jag blir så jävla arg så jag har lust att trycka på deleteknappen och radera  hela listan.

Nu behövs det en störtflod av positiv attityd om vi ska kunna vända detta.

Västerut….

I kväll åker jag till Karlstad för att hälsa på Anita och hennes hundar! Ska bli jättemysigt. Avslutar med en ridhustävling för Knut på söndag eftermiddag. Å vad roligt det ska bli!!

Här har vi fått massor av snö sista dagarna, det är otroligt vackert. Promenaderna blir dock allt kortare, jag hinner inte trampa till stigarna mellan allt snöande. Snöskoter…?